Här kan du läsa om vad våra tappra Äventyrare har varit med om hittills under kampanjen.
I samband med SKÄs årsmöte i oktober 1904 hade det kommit in ett antal rapporter om underliga företeelser som Sällskapet undersökte.
En grupp åkte till Högfors bruk i Västmanland där arbetarna hade sett märkliga saker och en dräng hittats krossad till döds. Efter intervjuer och undersökningar fann man att en lindorm hade sin lya i ett gammalt gruvhål och den verkade ha blivit störd av män som varit där veckan innan och stulit den spira som lindormen vaktat. En av männen hittades död i lindormens lya, han bar ett träsmycke med en bindruna på. Man hamnade i strid med lindormen och lyckades tillslut nedgöra den.
En annan grupp åkte till Säbyggeby utanför Ockelbo, där det rapporterats i tidningen att mullrande ljud hörts och stora stenbumlingar kastats runt. Man hänvisades till en gammal gumma som förklarar att det är trollen i berget som är upprörda. Gruppen besökte berget och samtalade med ett troll som sa att det varit några män där som försökt få tag på en speciell armring som trollen har i sin ägo. Gruppen fick se armringen och kopiera av runorna på den, sedan behöll trollen armringen.
En tredje grupp åkte till Gävle där en antiksamlare blivit bestulen på ett fornfynd, en vikingatida krona, och sökte hjälp att ta den tillbaka från tjuven. De hittade snart tjuven; Knapp-Nisse och efter att ha stämt träff med honom på en svartkrog följde de efter tills hans tillhåll. Stölden av kronan verkar ha kopplingar till en von Adler. Gruppen bröt sig in och stal tillbaka kronan innan de flydde från stället.
Den fjärde gruppen åkte till gården Råsta, strax norr om Stockholm, där en lokal bondefamilj hört och sett märkliga saker. När gruppen kom till den utpekade dungen blev de beskjutna av en man som flydde platsen. Kvar fanns en torterad man, upphängd i ett träd där han hängt i fem dagar. Man lyckades rädda mannens liv men hans sinne verkade sönderplågat och han hamnade tillslut på hospitalet.
Den femte gruppen tog sig hela vägen ner till Halahult i Blekinge. I Halahult finns en känd uråldrig offerplats där en flicka blivit besatt när hon lekte bland stenarna för att sen inte bli sig själv förrän hon kom in i en kyrka. Gruppen begav sig till offerplatsen och en av äventyrarna blev besatt av en ande, ett plågat spöke som gav vissa upplysningar innan han fördrevs.
Väl återsamlade på Sällskapets gård delade man med sig av alla iakttagelser och fynd. Man fann att runor som fanns på de olika platserna stämde överens eller liknade varandra. Även om man inte kunde tolka vissa av dem kom man fram till att de olika händelserna måste höra ihop och att något hemskt håller på att ske.
Efter att man påbörjat undersökningar kring fynden blev Sällskapet kontaktade av en Professor Sighström som sade sig ha information som kunde hjälpa. När några ur Sällskapet anlände för att träffa honom var han dock försvunnen. Man hittade spår som tydde på att von Adler kunde ha tagit honom. Professorn hade gömt undan anteckningsböcker och brev från en präst som på sjuttonhundratalet undersökte en hednisk kult i hans hempastorat i Uppland som bland annat innehöll avskrifter av underliga runor.
Vad man också gjorde under hösten var att ta med den vikingatida krona man räddat i Gefle till ett välkänt medium som utförde en seans. Där fick man kontakt med den vikingakonung som en gång varit bunden till häxan. De fick veta lite mer om häxans fyra kraftting och om hur hon eventuellt kunde förgöras.
Under våren 1906 gjordes ytterligare undersökningar.
Man fick en tid att söka i Svenska Kyrkans Arkiv efter den pastor Norstadius som på 1700-talet dokumenterat möte med en kultisk by, men man kunde inte avgöra var byn låg. En liten grupp tog sig till arkivet och fick reda på att Norstadius slutade sina dagar i Ripsa Kyrka. De reste till Ripsa och fick reda på att den lertavla med runor man hoppades kunna hitta hade följt Norstadius i graven. Man beslöt då att gräva upp graven för att återta lertavlan – något den lokala kyrkogrimen motsatte sig men sällskapet propsade på. Efter striden där kyrkogrimen nedgjordes fick man med sig lertavlan och ett namn på Norstadius efterträdare vars namn kanske kan leda till vilket pastorat kultistbyn fanns.
Från Säbyggeby fick man höra att det rört sig främmande män kring trollens berg och man skickade i all hast ut några att undersöka det. Medan man pratade med gumman vid bergets fot hördes en väldig explosion och när man kom upp såg man att trollens port blivit uppsprängd med dynamit. Man skyndade in i berget där trollen tagit de skyldiga till fånga. Sällskapets utsända förhandlade med trollen om att få med sig armringen vilket de gick med på efter att några sjungit för trollen. De skyldiga männen fick man dock lämna till trollens rättvisa.
Några ur Sällskapet reste ner till Öxnevalla i Halland och undersökte besvärligheter kring ett kalkbrott. Där mötte de ett gruvrå som var förargat för att stenhuggarna betedde sig illa. Gruvrået berättade vidare om ett föremål hon hade fått i förvar av en soldat i Karl den XIIs armé, en knapp som skulle ha använts till att döda kungen. Enligt soldaten var kungen bunden till en gammal häxa och därför “hård” mot vanliga kulor. Sällskapet följde därefter med gruvrået ner i hennes salar, och efter lite obehagliga äventyr lyckades de få med sig knappen därifrån.
Ett sällskap infiltrerade von Adlers maskeradbal på hans gods Stjärnberg och lyckades där frita professor Sigström som hade hållits fången där sedan hösten. Man lyckades också få med sig en bonad med underliga runor som von Adler hade i sitt bibliotek.
Teorier i korthet:
– Kungamakaren tillika Trollkvinnan i sagorna och i byn är samma väsen som de försökte återuppväcka i Råsta i oktober.
– Hon behöver ett kött för att återfödas, eventuellt kallas den utvalde för “Bäraren”, se anteckningar från besöket hos Prof Sighström.
– För att förgöra kungamakaren behövs hennes kraftting, varav staven och ringen är två. Behövs kronan? Osäkert om den är en av hennes 4 saker eller inte då Ofridr såg den som sin.
– Ett mänskligt offer behövs för att kunna oskadliggöra kungamakaren, troligtvis den kung som är bunden till henne vid tillfället.
Detta är för att oskadliggöra henne när hon redan återvänt till världen. Huruvida samma gäller för att få henne att vända tillbaka till dödsriket är oklart. (Hon är ju fast mitt emellan nu, enligt tes i oktober.)
-Von Adler har grundat en förening som intresserar sig för Sveriges ärorika historia, vad deras koppling till Kulten?